HV71 verkar ha kommit fram till den rätta melodin att vinna matcher på. Två raka segrar mot Brynäs och nu senast mot formtoppade Modo. Den sistnämnde segern imponerar mest. Modo hade inför gårdagen åtta raka segermatcher. Så att vinna i Örnsköldsvik var rent av storstilat.
Man kan då fråga sig varför allting helt plötsligt ser lätt och okomplicerat ut? 80 procent psykologi. 20 procent klass.
I och med att poängen nu börjat trilla in och att nyförvärven insett vad som krävs även i SHL, nämligen hårt arbete, så har hela laget lyft sig. Spelare som William Karlsson har nu äntligen fått bärhjälp med att lyfta spelet. De finska nyförvärven Toni Rajala och Ansi Salmela har bidragit med just det HV behövde, finsk Sisu! Rajala är en forward som påminner i mångt och mycket om Teemu Laine. En riktig slitvarg som kör i varje byte och som är ständigt farlig för motståndarna. Salmela har dessutom lyft HV offensiv i och med att man värvat en hårt jobbande back som väldigt gärna följer upp anfallen. Pasi Puistola minns ni väl?
Som lök på laxen fick undertecknad den äran att beskåda vinsten mot BIF live och jag noterade många saker, förutom den finska klassen. En spelare vid Erik Christensen t.ex. Med sina snabba långa dragningar och en förmåga att hålla pucken så där lagom långt ifrån motståndarens klubba, så liknande han självaste Johan Davidsson i sina fornstora dagar. En man som kan komma att få oss fans att hoppas på stordåd.
Helt plötsligt ser allt så enkelt ut, helt plötsligt fungerar det för de flesta. T.o.m. transatlanterna verkar ha fattat grejen. Farhågorna om allsvenskt kval har nu förvandlats till förhoppningar om slutspel. HV´s spel är nu av betydligt högre klass än vad tabelläget säger. Brynäs blev överkört i första perioden i fredags när HV kom ut som desperata hockeyspelare som var trötta på att förlora. Egentligen var det bara i mittperioden som BIF kunde vara med att dansa ordentligt, men då stängde Gustaf Wesslau butiken och kastade nyckeln i sjön.
Och som sagt, vinsten igår mot Modo stärker laget ännu mera. Nu känns allt möjligt igen.
Jag hoppas på en total vändning!
Om HV gav positiv energi så gav Liverpool en skopa frustration. Pool var utan chans mot Arsenal i lördags. Stundom utspelade, stundom förnedrande utspelade. Den stora skillnaden fanns på mittfältet. Där var Arsenal klasser bättre denna kväll. Kanske väntat, kanske inte. Trodde personligen man skulle kunna bjuda på bättre motstånd men faktum var att alla kom fel in i matchen från början. Laget verkade inte tillräckligt homogent för att kunna kriga till sig poäng mot ett så pass skickligt lag som Arsenal. Saknaden av José Enrique och Glen Johnson visade sig dessutom vara enorm i kantspelet. Men trots allt det, och trots att Liverpool nästan helt saknade eget spel så var man ändå nära att näta vid flertalet tillfällen. Helt enkelt beroende på att Suarez och Sturridge är tillräckligt bra att göra det på egen hand. Men det ska inte räcka i ett toppmöte, och det gjorde det inte heller.
MEN här ska det inte deppas ihop, än! Liverpool har som målsättning att nå topp fyra och det är fullt möjligt. Att vinna ligan får ses som en utopi tills vidare. Topp fyra är däremot fullt realistiskt. Det är bara att kriga på och ta en match i taget så har de chansen att nå sitt mål. Arsenal känns allt mera som en kandidat att ta hem ligan.
Lev väl//Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar