Men påståendet att Sverige blir bättre utan Zlatan Ibrahimovic kan vi nu en gång för alla kasta i Östersjöns djupaste håla. Herre min tid vilken uddlös offensiv det var Ryssland. Durmas var bra, han var riktigt bra och Ola Toivonen slet till sista droppen, ensam på topp. Och man ska inte ta ifrån laget den härliga skämparglöden. För kämparglöd och vilja har de. Samtliga spelare ger allt och springer så mycket de någonsin kan. Och det är ingen självklarhet. Där ska Hamrén ha en eloge. Han lyckas få spelarna till detta. DET är inte någon självklarhet.
Utöver detta var det svenska anfallet lika avtrubbat som en kapad kniv. En förklaring enligt mig är en spelmässigt svag centrallinje. Allt hängde på Källström. Källström gjorde en bra match, men att han ska både försvara och hålla rent framför mittbackarna för att sekunder senare slå kanonpass till någon fristående forward går liksom inte. Det är något för Marco Verratti och Xabi Alonso, när hans tid var.
Men hur kritisk kan man vara mot spelet egentligen? Faktum är att laget ser ut som det gör. Vi är för tillfället inte bättre. Det måste vi svenska fotbollsfans inse. Erik Hamrén har inte direkt århundradets trupp att välja ur. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Detta kan vara en av de absolut svagaste landslagstrupperna jag skådat under min livstid. Vore det inte för en viss rosengårdspojk så vet i fan hur det hade sett ut. Och det förstår alla, det håller inte i tid och längd. Speciellt inte med tanke på att Zlatans landslagsera faktiskt går mot sitt slut.
Med dessa fakta i ryggen så vill jag också påstå att Erik Hamrén någonstans har hittat rätt med taktik och spelidé. Även han har tvingast inse spelarnas begränsningar och taktiken och allt det där är mera anpassat efter resurserna. De jävligt begränsade resurserna!
Jag är realist och jag inser att vägen till EM visserligen är fullt möjlig att vandra, och kryss mot Österrike och Ryssland räcker om resten av resultaten går som de ska. Men det är just det. Inget, absolut inget känns i dagsläget självklart. Det kommer bli en nervkittlande resa genom kvalet. Men lika givet som att solen går upp imorgon, lika givet så kommer jag att sitta framför burken och hoppas att det räcker. Hela vägen fram till EM.
Dessutom vill jag att de yngre förmågorna får speltid och att de blommar ut. Att de visar att det finns en tro på framtiden. Och så länge vi har en Ibrahimovic finns det hopp. That´s it.
Ikväll gör dessutom en annan personlig favorit comeback, nämligen Albin Ekdal. Jag gillar den liraren. Han tar för sig. Han har egenskaper som är lite av en raritet i landslaget. Han höjer spelet en nivå och ikväll räcker det för tre poäng.
Go Sweden!
Lev väl//Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar