Nog såg jag fram emot Stiftelsens spelning på Latitud, och många med mig märkte jag ganska tidigt. Många varo de som samlats för att lyssna på detta fantastiskt lättsamma, sorgsna, glada Stiftelsen. Att s.k. musikexperter älskar att såga bandet kunde vi inte bry oss mindre om. Att Robban och Stiftelsen inte passar in i de musikkunnigas normer skrattar jag åt. De var grymma och de stod för ett kanonframträdande som säkerligen gör dem väldigt välkomna åter! Jag drömmer mig tillbaka. Över huvudtaget blev det en mycket rolig helg. Som sig brukar!
Nu är det bara en vecka kvar till frihet. Men först ska vi brytas ned mentalt med oändligt mycket övertid.
Lev väl//Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar