Att vi gör! Det sedan tidigare cementerade faktumet är att det gryende morgonljuset redan började lysa på målillaovalen i samma sekund som Nicki Pedersen signade på dackepappret. Det har bara gått två matcher, jag vet. Men faktum är att i båda dessa matcher har Dackarnas nya härförare redan gjort precis det han brukar göra, nämligen vinna och vara bäst när det gäller. Exempelvis i premiären mot Indianerna så började dansken trevande men i hans två avslutande heat, när bortalaget var på väg tillbaka, så visade Pedersen vem som var herre i hagen och tog två superviktiga heatsegrar. Och igår var han lysande när Dackarna bortaslog Vargarna i en av seriens svåraste, om inte den svåraste bortamatchen, med 45-42. Ordet härförare är också det rätta ordet när jag vill betona skillnaden mot hans föregångare i dackevästen de senaste åren. Då syftar jag på s.k. stjärnförare som Andreas Jonsson, Fredrik Lindgren och Darcy Ward som INTE levererade när det som bäst behövdes. Det var härförare som föll ur ramen när det brände till ordentligt.
Notera att detta stod för mig klart långt innan Nicki Pedersen blev dackeförare. Jag vill bara poängtera faktum. Och på så vis också förklara skillnaden mot de senaste säsongerna och samtidigt stolt sträcka på ryggen och säga: i år blir de fan i mej att räkna med. D.v.s. det kommer att krävas en hel del att slå Dackarna. Hur långt det nu räcker återstår att se men det känns som det är lite retroaktiv betalning på gång. Betalning för alla oss som suttit och frusit arslet av oss de mörka höstkvällarna runt ovalen samtidigt som förarna sett ut som de helst varit någon annanstans..
Smolket i bägaren igår var den otäcka smäll som Vargarnas Daniel Davidsson råkade ut för då han blev olyckligt påkörd av lagkamraten Martin Vaculik. Stackars Davidsson sabbade båda benpiporna i höger ben. Jag önskar ett så snabbt tillfrisknande som möjligt och beklagar tråkigheterna! Det är en sport med risker men det alltid otrevligt med tunga skador.
//Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar