Ungefär så känns det när man får ett Sudden Death- mål emot sig i en avgörande final. Usch, vilket antiklimax! Men samtidigt, en del av den underbara sportens värld. Vad vore en framgång utan motgång först? Lika deppigt det var att se Rasmus Ristolainen göra mål igår, ungefär 10 gånger så skönt var det att se Mika Zibanejad avgöra mot Ryssland för två år sedan. Sådan är sporten. Då, ett glädjerus. Nu, knäckta svenska spelare i behov av psykolog. Nära på i alla fall.
Det är tungt, så fruktansvärt otroligt tråkigt när det sker. Men vi kommer tillbaka. Kom ihåg att Sverige är ett av de ledande junirolandslagen just nu. Vi kommer tillbaka!
Lev väl//Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar